I början av 80-talet så hade det börjat gå rätt bra för ”Sthlm Open”, bandet jag spelade i. (Jag önskar än i dag att vi hetat vad som helst utom det). Det som stack ut mest för egen del var att jag utvecklat mellan-pratet till små stand-up nummer och när vi gjorde en live inspelning för Radio Stockholm kring -81 så fyllde mina monologer nästan lika mycket tid som musiken. Jag antar att det var där någonstans jag förstod att jag stack ut mer när jag pratade mellan låtarna än när jag spelade i dom.
Mycket av det jag sedan sysslade med på radio handlade om att skriva och framföra egna manus: sketcher, radioteater, adventskalender.
Även efter klivet över till TV handlade väldigt mycket om att skriva olika slags sketcher och manus. Först till barnprogrammen, till ”Bullen” och sedan till underhållningsprogrammen, ”Det Kommer Mera” och ”Sverige-Sovjet”. Och att medverka förstås.
Jag fick testa att göra lite film också. 1987 var jag med i ”Artisten”, hade liksom huvudrollen i filmen i filmen, som vann en British Academy Award för bästa kortfilm.
Slutspel
1996 fick jag huvudrollen i en film. Jag hade varit och provfilmat för ”Adam & Eva”, skulle eventuellt ha spelat Adam, men fick istället rollen som Johan i den lite udda ”Slutspel”. Den är rätt skön faktiskt, Christer Henriksson blev nominerad för en guldbagge för sin roll som sunkig smågangster. Lennart Jäkel är fantastisk som fixare och Sven-Bertil Taube dyker upp i en väldigt märklig liten roll. Mitt i allt springer jag runt, är bakfull och försöker se på fotbolls-VM med två torpeder efter mig. Men allt slutar lyckligt och jag blir ihop med en sockersöt Melinda Kinnaman till slut.
På scen med eget material
1999 satte jag upp en egen föreställning på Mosebacke. ”Bipedalism (fint ord för tvåbent gång )”. Egna låtar och monologer. Om att gå, vart man går och hur. Jag hade grannar ovanför mig där hela familjen gick på hälarna med full kraft dygnets alla timmar. Jag tror jag behövde göra något kreativt av det i ren terapi. Hamburger Börs ”inhouse” regissör Hans Marklund och Börsens ägare Alan Evans var där och såg och så fick jag erbjudandet att vara med om att sätta upp en show hos dom.
R.E.A
Idén var rätt enkel. Dom mest nöjda gästerna hade Hamburger Börs när alla fått skratta ordentligt. Det får gärna handla om samtidsfenomen och gärna vara en hel del sång och dans. Shåw, liksom. Lite som After Dark fast utan att mima så att man kan ändra och uppdaterar hela tiden. Roligt Elakt Aktuellt.
Det var Babben Larsson, Sissela Kyle, Andreas Nilsson, Janne Åström och jag som skulle var roliga tillsammans. Calle Norlén skrev det mesta. En ganska spretig bukett och jag tror alla inklusive vi själva undrade va fasen det skulle bli. Om det gick bra borde vi kunna spela några månader och gick det illa och allt lades ner borde det väl snabbt falla i glömska, kalkylerade jag.
I januari 2000 skulle vi ha premiär. Biljetterna sålde dåligt och marknadsföringen var obefintlig men vi gjorde några provföreställningar som gick förbluffande bra och jag tror något slags rykte kom igång. Att vi hade nåt… Men att premiären skulle bli ett sånt klang- och jubelkalas… Näe, det hade vi inte vågat hoppas på. Och tittar jag på showordningen från första föreställningen förstår jag det inte riktigt nu heller. Men jag antar att vi fyllde i något tomrum i nöjesvärlden. Parodier på samtida kändisar, artister, TV-program och företeelser fanns såklart, men det här var innan ”Hey Baberiba” och ”Partaj” så jag antar att ingen gjorde det lika fullt ut som vi.
Ett par månader blev till ett helt år. Vi gjorde serien i två säsonger i TV och fick gästartister vi knappt vågat drömma om: Tommy Körberg, Björn Skifs, Lena PH, Loa Falkman, Lisa Nilsson, Petra Nielsen, Anneli Alhanko! m.fl.
Runt 2003 klev Sissela av och det blev lite oroligt ett tag tills vi hittade Sussie Eriksson och sedan rullade vidare. Länge. Medlemmar kom och gick genom åren. Maria Möller, Annika Andersson, Rachel Molin, Anna Pettersson, Anna Carlsson, Katrin Sundberg, Charlotte Strandberg var alla med någon eller några säsonger. Bara jag bet mig kvar år efter år. Och Hans Marklund förstås. Utan Hans ingen Shåww.
Vi hade grymma musiker med på scenen, skitbra live band helt enkelt för musiken var en viktig del i föreställningen.
2010 någon gång flyttade vi föreställningen till Göteborg och undrande av någon anledning hur vi skulle fungera där, om det skulle gå hem. Men det blev samma klang och jubel där som på Hamburger Börs och så blev Kajskjul 8 vår hemadress under några år.
Våren 2013 prövade vi att ta det på turné vilket var en utmaning. Dels att ta det utanför storstäderna men inte minst att spela på teatrar istället för, som vi är vana vid, spela för en krogpublik. Men det gick fint det med.
Hösten 2014 intog vi en fast teaterscen i Stockholm och undrade väl hur det skulle gå. Det visade sig gå galant det med och vi hade nåra väldigt roliga månader på Intiman i Stockholm där R.E.A kunde fira 15 års jubileum.
Det finns kanske nån eller några andra ensembler eller ”humorgäng” som hållit på lika länge men är inte säker på om dom spelat varje år, år efter år? Fasen vet om vi inte sitter på något slags inofficiellt rekord med R.E.A.
Vi bytte ju sketcher och material stup i kvarten också, så på någon slags lista någonstans över genomförda sketcher och nummer på scen borde vi inta en topplacering.
Att det höll på så länge är jag förstås oerhört glad över. Vi körde väl ungefär 1 år med varje show innan vi gjorde en helt ny. Ändrade, filade, skruvade, vässade tills vi hade en föreställning där skratten liksom slog mot scenen som vågor på en strand. Det var målet och på något sätt så tog vi oss alltid dit.
Att vi blandade alla former av humor vi kände till, smalt och brett, högt och lågt, sång och dans, parodier på andra och egna karaktärer är väl tricket och skälet till att vi kunde hålla på så länge. Men efter 15 år tog till sist slut.
Jag var med från start till mål, med tiden skrev jag mer och mer av materialet och mot slutet rent av det mesta. Att få komma upp med konstiga idéer, formulera dom – plötsligt påkommet eller mödosamt framvärkt – på papper och få följa dom hela vägen upp på scen och till slut få höra publiken gapflabba. Det var helt fantastiskt. Att vara deli en ensemble som kväll efter kväll genomför samma trick och tillsammans lyckas roa så många, så länge. Det är nog det roligaste jag gjort.
Och vem vet… Kanske en dag att vi står där igen. Frågan dyker upp lite nu och då.
Annat på scen
R.E.A. fyllde upp det mesta av tiden mellan 2000 och 2015. Men lite annat har det blivit, mest skrivjobb.
Under några år fungerade jag lite som ”inhouse” manus författare på Börsen. Jag skrev manus till ”Fantastix”, en föreställning med Cirkus Cirkör, Markoolio och Linda Lampenius 2003. Till Nanne Grönwalls show 2007 och till ”Primadonnor” 2009.
2010 gjorde jag en nyöversättning av ”GREASE” som sattes upp på Göta Lejon. Det hela skulle utspela sig i ett svenskt 50-tal så jag försökte göra mesta möjliga av brytningstiden mellan gamm-Sverige och det nya som växte fram i moderna förorter med skinande kök, TV apparater och nya värderingar.
2009 gjorde jag en liten roll i ”Rocky Horror Show” på Scala i Karlstad.
2015 fick jag uppdraget att ”tvätta” manuset till ”Abba – The Party” som hade premiär i Januari 2016.
Förenklade, förkortade men framförallt fick jag det förhoppningsvis att bli lite roligare genom att skriva om det mesta av dialogen.
Med början 2000 och kanske 10 år fram har jag och Lars In de Betou kört barnföreställningen ”Känsliga Bitar” runt om i landet. Mest musik men väldigt mycket kul dialoger emellan.
Föreläsningen ”Att våga fast man inte törs” tog lång tid att våga göra men nu kör jag den så fort jag kan och någon vill ha den. Jag har varit på ganska många ”inspirations”-föreläsningar genom åren där människor med framgång har berättat om vägen dit.
Föreläsningarna handlar ofta om att sätta upp ett tydligt mål, fokusera på det och tro på sig själv och dom som pratar är alltid väldigt bra. Men… om man har svårt med att riktigt tro på sig själv och aldrig haft något mål att fokusera på. Vad gör man då? Om man ändå känner att man vill ta sig vidare. Så har det känts för mig och så tror jag det är för många, så det handlar föreläsningen om: Att våga fast man inte törs. Att ta sig an utmaningar och chanser när dom dyker upp och hitta ett sätt att tro att det faktiskt kan gå bra. Jag har åkt runt med föreläsningen i tio år och nu den känns riktigt bra.
2015 firad R.E.A 15 år med en jubileumsföreställning på Intiman i Stockholm. Sedan dess har R.E.A legat i träda…
2017 och framåt…
Hösten 2016 åkte jag med regissören Hans Marklund till London och såg så mycket musicaler, pjäser och komedier vi mäktade med på en knapp vecka. Vi hade fått i uppdrag att skriva en helt ny komedi till Uppsala Stadsteater. Manusarbetet satte igång på en gång. Hans hade en idé om att göra en klassisk ”rysare”, en föreställning i Agatha Christies anda där allt går fel för ensemblen. Kulisser rasar, rekvisita står fel, repliker glöms av… allt som kan gå fel går fel medan skådespelarna desperat försöker låtsas som det regnar och spela vidare. Jag skrev det mesta av manuset och Hans regisserade och i februari 2018 var det premiär på ”ETT SKRI I NATTEN” på Uppsala stadsteater. Det gick riktigt bra
https://www.expressen.se/kultur/anders-lundins-mordhistoria-ar-uppfriskande/
Under ungefär samma period jobbade Hans och jag också med Bo Kaspers scen show ”ALLT LJUS PÅ OSS”. Hans regisserade och jag hjälpte till med manus. Det gick också bra.
Hösten 2018 turnerar jag med min egen föreställning ”EXPEDITION LIVET” Som en vismusikal kanske. Jag berättar en historia om människans vandring på jorden från 3,5 miljoner år sedan till alldeles nyss när min dotter gick till dagis. Spelar mina låtar med hjälp av fantastiske kontrabasisten m.m. Jonas Olofsson. Och så långt verkar det också funka fint:
http://www.barometern.se/article/anders-lundin-lyckades-fa-med-livets-vasentligheter/
Olofolof
2022 fick jag och Hans Marklund återigen förtroendet av Petra Brylander på Uppsala Stadsteater att skapa något för deras scen, ”gärna något om Uppsala”.
Jag behövde inte tänka en sekund, självklart måste det handla om Olof Rudbeck.
1600-talsgeniet som blev världsberömd när han upptäckt lymfsystemet, men som någonstans i sin lysande bana blev uppslukad av idén att den sjunkna staden Atlantis legat i Uppsala och att Sverige därmed var alla civilisationers vagga.
Det är en så fantastiskt hisnande historia att den nästan skrev sig själv, i vilket fall från det ögonblick jag kläckte att Drottning Kristinas öppningsreplik ju självklart måste bli: ”Varför skulle just jag födas i fucking jävla kuk-Sverige.”
Jag och Hans plockade in väldigt mycket musik, gärna med Uppsala anknytning så Veronica Maggio, Owe Thörnqvist och Labyrint fick låna ut låtar. En del texter ändrade vi i såklart och jag skrev några låtar dessutom så i slutändan blev det en musikal.
Föreställningen fick heta ”OLOFOLOF”, hade premiär i mars 2023 blev en jätterolig föreställning med en helt fantastisk ensemble och en ljuvlig Martin Redhe Nord som Olof Rudbeck. Stående ovationer varje kväll, utsålda salonger och fina recensioner.
Och det sägs att den kanske sätts upp igen…. Som jag hoppas!
Expedition Livet
Tillsammans med kontrabasisten Jonas Olofsson levererar vi en brokig samling berättelser och visor om det äventyr det är att leva och vandra på vår planet.
Kanske lite Som ett sommarpratarprogram, fast live och med bara egna låtar.